Flera fält i dialogen är valfria. Här är en förklaring till dem. För var och en kommer vi dessutom presentera den korresponderande taggen som behövs för ett givet Sysv skript. Både Sysv skript och tillägg stöds av samma egenskap i Linuxconf.
Du bara tillhandahåller ett namn. Varje tillägg har ett unikt namn.
Varje tillägg lagras i en ASCII fil i /etc/linuxconf/control.
Namnet används som en nyckel för olika andra tjänster som
Används f.n inte, skriv bara 1 här.
Skriv en kort beskrivning som förklarar vad paketet gör. Gör den kort, den används för att bygga menyer och dialoger.
Skriv in det kompletta kommandot (med argument) som behövs för att starta paketet eller initiera det.
Detta fält är valfritt. Skriv in det kompletta kommandot med argument för att stoppa paketet. Om detta fält är tomt kommer Linuxconf att använda processnamnet och döda den processen. Se nedan.
Detta fält är valfritt. Skriv in det kompletta komandot med argument som behövs för att starta om eller ominitialisera paketet. Om detta fält är tomt kommer Linuxconf själv generera start och stopp kommandon.
Detta fält är valfritt och behövs bara för komplexa paket. Linuxconf gör en del tester och jämför åldern på processer associerade med paket mot revisionsdatum för konfigurationsfilerna. Om konfigurationsfilen är nyare så triggar Linuxconf en omstart av paketet.
En del paket har komplexa konfigurationsfiler och kan inte hanteras av tillägget. Eller så påverkas de av andra faktorer. Testkommandot låter ett paket självt bestämma om det borde startas om, stoppas eller startas.
Testkommandot är egentligen bara sökvägen till kommandot. Linuxconf kommer att anropa det med ett enda argumet (probe). Kommandot reagerar på detta argument med att skriva massa rader eller ingenting alls om inget behöver göras. Varje rad motsvarar en specifik åtgärd. Standardåtgärderna "start" "stop" och "omstart" kommer tolkas av Linuxconf varvid den kommer använda sig av de kommandona för att genomföra lämplig åtgärd.
Testkommandot kan också returnera "unknown" till Linuxconf Om så, kommer testkommandot självt att anropas för att utföra åtgärden.
Genom att lägga till följande rad till ett Sysv skript så anmodas Linuxconf att exekvera skriptet med "probe" argumentet. Resultatet används som tillägget.
# probe: true
Detta fält är valfritt. Du skriver in ett komplett kommando med argument. Detta kommando kommer exekveras av linuxconf vid uppstart precis innan runlevel menyn poppar upp. Resultatet av detta kommando kommer loggas i #Uppgifter före uppstart" sektionen i Linuxconfs loggar.
Denna sektion är valfri. Du måste skriva in namnet på de processer som dras igång av startkommandot. Om du lämnar denna sektion tom kommer Linuxconf att räkna ut namnet på varje process från själva startkommandot. T.ex
/usr/sbin/foo -a -b
ger processnamnet foo.
När man anger flera processnamn kommer Linuxconf att låsa alla dessa processnamn för att kontrollera att paketet är uppdaterat när det jämförs med dess konfigurationsfil.
Följande tagg låter dig specificera processnamn som startas med Sysv skript. Du kan specificera en tagg fler än en gång.
# processname: foo
Denna sektion är valfri. En del paket startar fler instanser av en demon. Linuxconf måste veta vilken som är huvudprocessen som följdaktligen måste övervakas. De flesta paket producerar en liten textfil innehållande process ID för huvudprocessen i paketet. Denna fil lagras normalt i /var/run, med tillägget .pid .
Ett paket som startar flera processer kan ha flera PID filer.
Följande tagg låter dig specificera PID filen som accocieras med Sysv skriptet. Du kan specificera en tagg fler än en gång.
# pidfile: /var/run/foo.pid
Denna sektion talar om för Linuxconf när paketet måste startas.
Detta fält är valfritt. Du kan specificera paket här Det finns en hjälplista som visar alla tillgängliga paket. Linuxconf kommer starta eller avsöka det nuvarande paketet efter det du angett här.
Linuxconf definierar 3 lägen av nätverksaktivitet:
Du definierar här vilket i operationsläge paketet skall startas. Ett paket som startats i ett givet läge kommer bli tillgängligt även i de efterföljande. T.ex, om du väljer att aktivera ett paket i "klient nätverk" läget kommer det även vara kativerat i "server nätverk"
Du har kontroll över nätverks operationslägena vid uppstart och från kontrollpanelsmenyn (ändra operationsläge).
I föregående fält valde du i vilket läge du startar ett paket. Här väljer du i vilket läge paketet skall stoppas. Du kan även välja att ett paket aldrig skall stoppas när det väl startats.
I denna sektion måste du numrera alla konfigurationsfiler (om möjligt) som påverkar statusen på ett paket. För varje konfigurationsfil kan du specificera om paketet har möjlighet att köra en automatisk omstart eller inte. Konfigurationsfiler som kan startas om automatiskt kommer inte att sökas igenom i den avsökning Linuxconf normalt gör för att bestämma om ett paket måste startas om eller inte. Det är en god ide att numrera dom här eftersom de automatiskt deltar i "System profil versionshantering" och "hantering av multipla maskiner".
Följande tagg låter dig specificera de konfigurationsfiler som påverkar statusen på ett paket. Du kan specificera taggen fler än en gång. Alternativt kan varje konfigurationsfil följas av nyckelordet autoreload
# config: /etc/foo.conf [ autoreload ]
Här kan du skriva in lite kommentarer om paketet. Detta används bara som en referens. Linuxconf använder inte kommentarerna, eller visar dem någon annanstans heller.