4. DOS och Hpfs (OS/2) monteringsalternativ

4.1 Säkerhetsegenskaper

Både DOS och OS/2 är operativsystem för en enstaka användare. Deras filsystem saknar de flesta egenskaper som förväntas i ett fleranvändarsystem som Linux.

Det finns t ex inte ägare till filer. Det betyder att när en DOS-disk är monterad i ett Linux filsystemträd, så kommer filerna att vara tillgängliga för varje användare i maskinen.

Tänk på att Linux är ett fleranvändarsystem. Det är ganska enkelt att skapa användarkonton i ditt system för medarbetare så att de kan dela på din processor eller systemtjänster. Det skulle vara otrevligt att senare finna att alla har tillgång till varje personlig fil du har på dina DOS-partitioner.

Linux ger möjlighet till en bra lösning på detta. Du kan logiskt lägga in ägarskap och skydd i alla filer och kataloger på DOS-partitionerna. Ingen information skrivs till partitionerna. Det är helt enkelt en presentation som Linux tillhandahåller.

Här är valmöjligheterna du kan kontrollera:

• Förinställd användare Du kan ange en användare som ägare till alla filer och kataloger i filsystemet. Den normalt förinställda användaren är root.
• Förinställd grupp Du kan ange en grupp som ägare till alla filer och kataloger i filsystemet. Den normalt förinställda gruppen är root.
• Förinställda rättigheter Du kan valbart sätt på eller av alla nio Unix rättigheter. Dessa rättigheter anges i tre grupper med tre rättigheter vardera. Varje grupp har följande utseende:
  • Läsrättighet
  • Skrivrättighet
  • Rättighet att starta program
  Grupperna är:
  • Ägare
  • Grupp
  • Andra användare (som inte är ägaren och inte är medlem i gruppen).

4.2 Översättningsläge

Textfiler arkiveras i något olika format i DOS och OS/2 jämfört med Unix och Linux. Skillnaden består av hur radslut anges.

DOS använder en sekvens av två tecken (en ascii CR som följs av ascii LF. Unix använder endast ett enda LF.

Filsystemen DOS, Umsdos och Hpfs har ett gemensamt alternativ för att göra det lätt att dela filer på disk mellan Linux och DOS eller OS/2.

Här är tillgängliga översättningslägen:

• binary - Detta innebär att ingen översättning sker
• auto - Översättning görs för alla filer förutom de med speciella suffix. Här är de kända suffixen:
  • Programkod APP BIN COM DLL DRV EXE LIB OBJ OVL OVR PIF SYS
  • Vanliga arkiveringsformat ARC ARJ DEB GZ LHA LZH TAR TAZ TGZ TPZ TZ TZP Z ZIP ZOO
  • Grafik BMP GIF GL JPG PCX TIF
  • TeX DVI GF PK PXL TFM VF
• text Översättningen görs för alla filer. Detta bör användas med försiktighet.

När ett översättningsläge väl har valts, så gäller det både vid läsning och skrivning vilket gör det nästan osynligt för Linux-applikationer.

Observera att den nuvarande trenden är mot flexibla systemrutiner (textredigerare) som kan hantera båda formaten istället för att använda filsystemstrick som detta.